Någonting jag förvånas något oerhört över är hur man kan hålla på med någon sport och inte vilja lägga ned tid för träning.
Genom åren har jag nog upplevt alla bortförklaringar som finns för att slippa träna.
Ett axplock:
Jag har tvättid så jag kan inte träna.....
Jag har ont i magen (visade sig vara träningsvärk efter magträning dagarna innan)
Tjejen fyller år.
Ska hem till svärföräldrarna.
Bokat semester...
Måste jobba.
Måste plugga. (men vara ute med kompisar och spela spel fungerar)
När jag var aktiv så gick träning och matcher före allt och då menar jag allt. Fungerar det inte med jobbet fick jag byta dagar eller kolla efter ett nytt jobb. Jag har för längesedan tappat räkningen på alla födelsedagar och släktträffar jag missat för att jag skulle träna.
Sommaruppehåll är ett ypperligt tillfälle att träna hårdare på det som jag behöver. Hade jag träning på kvällen på sommaren så var jag inte ute i solen på hela dagen för då var jag seg i huvudet och kunde inte träna för fullt.
Det finaste som jag visste var att kalla mig för idrottsman! Jag skulle ännu idag, 48 år, vilja träna full tid och kunna åka på träningsläger. Tänk att somna helt slut efter flera träningar och vara tillsammans med vinnarskallar! Vara ett gäng som bara tränar och peppar varandra.
Jag har min idrottsuppfostran i individuella sporter som: simning, bodybuildning, tyngdlyftning, slägga.
Där blir man ingenting om man inte tränar hårt.
Jag har så svårt för människor som inte ställer upp på lagets alla träningar och matcher. Det känns som att de försöker hitta anledningar till att inte träna istället för att göra ALLT för att kunna träna och spela matcher.
Ja du Bogge, De individer som söker sig till lagsporter är de som gillar att umgås och ha kul tillsammans, trilla lite boll. Att träna, bli bäst och vinna kommer oftast i andra hand. Det finns naturligtvis ett antal vinnarskallar bland dessa också, men de är få, och det är de som tar sig till de högsta serierna och landslaget till slut. Jag ju också min fostran i en individuell sport men har fys-tränat lag i elitserien och även där häpnat över den låga träningsmoralen så du får nog fortsätta att stånga din panna blodig, tyvärr. Ha det gott/Janne Vellner
SvaraRaderaJag har observerat samma sak som du Bogge. Jag försökt förstå och analyserat detta fenomen. Jag skrev om detta häromdagen på facebook med anledning av en mycket bra och pedagosisk kortseminarie som jag sprang på. Det heter "The secret powers of time" http://www.facebook.com/groups/104157872965478/
SvaraRadera"Mycket av detta kan vi se i hur unga människor har utmaningar i att planera och investera för framtiden. Detta är något som jag sett utvecklas under de senaste åren dramatiskt inom idrott, skola och jobb. Hur kan vi med dessa insikter arbeta med detta? Jag tror att om vi med en bra syn på detta och med en bra plan har en konkurrensfördel som individer oavsett om det handlar om socialt i hemmet, i idrottslivet eller arbetslivet. De som kan investera tid för att förkovra sina individuella egenskaper inom det personliga ledarskapet kommer att ha oerhörda framtida fördelar. De som har en långsiktig plan för sina studier, sitt idrottsutövande eller sin personliga utveckling kommer att erhålla stora konkurrensfördelar just med tanke på att färre och färre planerar framåt. Jag är övertygad om att detta gäller även organisationer och företagande. Hur kan vi i Black Knights arbeta smart med detta?"
Klippet finner du här http://www.youtube.com/watch?v=A3oIiH7BLmg&NR=1
De individer som inser värdet i att investera tid, resurser, energi kommer att ha en konkurrensfördel framöver och den kommer att vara mycket större än den var för 10 år sedan. Detta är enorm möjlighet för oss som ledare att tydliggöra detta och skapa dessa insikter hos de vi coachar på jobbet eller i förening. Likheten är fler än skillnaderna mellan föreningslivet och arbetslivet i detta sammanhang.
MVH
Majs
Helt rätt Majs! Jag har också varit på en av dessa föreläsningar. Om vi tacklar det rätt får vi en konkurrensfördel.
SvaraRadera